Familjen Hussein sökte sig till Sverige från den irakiska delen av Kurdistan i strävan efter ett bättre liv.
Idag är åtta av syskonen chefer och egenföretagare som fortsätter att göra avtryck i Kramfors kommun.
1994 kom Nazek Said och hennes man till Kramfors som flyktingar från den irakiska delen av Kurdistan.
Tre år senare kom hennes nio syskon och föräldrarna hit. Syskonskaran fick börja på Gudmundråskolan, alla i samma klass trots åldersskillnaden på elva år mellan den äldsta och den yngsta.
Språket och utbildning prioriterades högt från start; en vecka in gav pappan Muhsin sina barn ett svenskt lexikon och lät dem titta på svensk teve. Idag är hälften av syskonen chefer och tre är egenföretagare inom Kramfors kommun.
Startade eget
Nazek Said har länge drivits till att starta eget. Hösten 2018 fick hon idén att erbjuda något som saknades Kramfors; traditionella rätter från mellanöstern kombinerat med klassiskt svenskt fika.
Idén tog form och resulterade i NC Café och Lunchbar. I februari 2021 tilldelades hon företagarpriset Årets Futura för att ha startat upp den lyckade caféverksamheten under coronapandemin.
Nazek är lycklig över sitt jobb och alla möjligheter som kommer med det, även om det innebär tidiga mornar och sena nätter med en dags ledighet i veckan.
– Det är kärleken till att göra något annorlunda som driver mig. Jag vill visa att jag kan göra någonting, säger hon.
Det inre drivet vill Nazek föra vidare till kommande generationer.
– Jag vill lära mina barn att de måste ha ett mål. Det kanske inte alltid finns jobb, men det finns möjligheter. Möjlighet att starta eget.
”Svårt att bo ifrån varandra”
Den äldsta brodern Mattin Hussein driver pizzerian Sylos sedan tjugo år tillbaka efter att ha praktiserat där under sin gymnasietid på Ådalsskolan.
Under året som Mattin tog över arbetade han tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan.
Han fick även hjälp av sina bröder, framför allt yngre brorn Saffin som har varit anställd på Sylos sedan Mattin tog över.
– Vi är sex bröder och fyra systrar och alla bor kvar i Kramfors utom två. Det är svårt att bo ifrån varandra, säger Mattin och fortsätter:
– Fem av mina syskon är chefer inom Kramfors kommun. Yngsta brorsan är civilingenjör i energiutveckling och en annan bror är energichef på Krambo.
Förverkligade sin dröm
Den yngre systern Nazdar Hussein arbetar som bygglovshandläggare och byggnadsinspektör för kommunen.
Drömmen om att få arbeta med bygg har funnits sedan barnsben trots att majoriteten av ingenjörer i hemlandet var män. 2004 flyttade hon, mannen Saadulla och deras tvååriga barn till Umeå för att låta Nazdar gå en ingenjörsutbildning i byggteknik. Saadulla hade två jobb för att få allt att gå runt, på ICA Kvantum under dagtid och på restaurang på kvällen.
– Vi båda två, jag och min fru, vi kämpade tillsammans, säger Saadulla och lägger till:
– Jag gick runt till alla affärer, överallt. Till slut fick jag fast anställning på ICA. Utav 69 anställda var det bara jag som var invandrare. Till och med tidningen kom!
Väl tillbaka i Kramfors öppnade Saadulla Lundegrillen och Nazdar fick jobb på miljö-och byggavdelningen på kommunen efter ett år.
Nu har de tre barn tillsammans. Deras äldsta flicka har flyttat till Skövde och läster kognitiv neurovetenskap och medvetandestudier. Saadulla känner sig stolt över de framgångar som familjen har åstadkommit.
– Vi flydde från politik och krig som hindrade oss. Här har vi fått kämpa men trygghet och säkerhet har funnits i Sverige, säger Saadulla och tittar ut över Sandöbron.
Fortsätter göra avtryck
Kurderna, en folkgrupp som lever i delar av Iran, Irak, Syrien och främst Turkiet, har under många år utstått fruktansvärda förföljelser och kränkningar av mänskliga rättigheter.
Under nittiotalets andra hälft präglades Irak av blodiga konflikter till följd av Saddam Husseins diktatur och resulterade i att miljoner kurder flydde landet.
Som många andra har familjen Hussein sökt sig till Sverige i strävan efter ett bättre liv.
Nu har familjen tagit framtiden i sina egna händer och deras engagemang fortsätter att göra avtryck i Kramfors kommun.
Text & foto: ANGIE GRAY